Till en början!

vill ja säga att vissa människor vet INTE NÄR DET E DAGS ATT KNIPA SIN MUN!!
Fick de sagt.. Nu går vidare!

I tisdags hade ja en mamma annica dag, skulle hämta sonen på dagis o kände mej kissnödig o såg BLOD:( Fick panik,sprang runt som en galning,skrek o grät.. ringde till mamma som kom, fixade hämtning till viggo på dagis sen iväg till USÖ... När vi kom dit så va de fullt på kvinnokliniken men en sk kom fort o tog hand om mej, vi pratade o hon trodde inte de va MF utan att ett blodkärl gått sönder... Men mina tankar va enbart mf.. Fick åka hem igen, annars sitta på USÖ i flera flera timmar o vänta.. Hon sa de, e de ett mf så e de nog skönare för dej att vara hemma.. så hem, kände mej helt tom,livrädd frustrerad ja helt panikslagen!!
Dagn gick o varje min kändes som en timme... Men inge mer blod el smärta!
Igår hade ja tid 10:30 så min underbara fina Vän Sara B körde ner mej, följde me mej överallt o klappa på mej...
Men in till undersökningen så fick ja för mej att ja ville vara sj??? Vet inte varför för ja ångra mej när ja kom in o kände mej så liten o ensam, läkaren kände o klämde.. Sen kom ul.. Ja vågade inte ens titta först, emn sen DIREKT så såg ja ett litet hjrta som ticka på som underbart fint:) ÅÅÅÅÅ ja grät,skaka o bara va sååå lycklig!!:)
Näsan hoppa ner från stolen o sprang ut till sara me min fina bild på bebben:) Sara hon grät.. Såå fin e hon! Love you<3<3<3

Så min fina underbara bebbe mådde super fint:)

Det e kärlek!

puss hej