Imorn blir Viggo 3½ mån. tiden går såååå sjukt fort! Man hinner inte med, jag har hela tiden när ja mått så pass dåligt velat att tiden ska rinna iväg,dels att kanske se ett slut på all smärta o ångest o sen oxå att Viggo blir äldre o"lättare" att ta hand om, längtat så det gjort ont att få ta hand om honom helt själv,utan att behöva ha någon här varje dag.. För så har det varit, Det va förra onsdagen,då va jag helt själv me honom en hel dag för första gången! Det gick jätte bra o kändes skönt o STORT!!
Som tur är så har Viggo varit ett snällt o enkelt barn, annars vet ja inte hur det gått!
Men jag har haft VÄRLDENS bästa stöd!!! Har helt UNDERBARA vänner o familj som ställt upp för mej.. Mycke har ändrats runt omkring sen ja börja må så pass dåligt, min familj har blivit närmare, allt småtjafs känns så onödigt..
Mitt o sambons förhållande har verkligen ställts på prov, men vi har aldrig varit så kära o nära sen Viggo kom, Vi har tillomed förlovat oss:) Han är det underbaratsa man som finns, att han orkat?? Ett under! Men kärleken är stark o vinner över allt säger han:) Livet är inte alltid enkelt o i medvind utan man måste få sättas på prov..
Jag skulle kunna skriva en bok om hur ja haft det o hur ja kännt.. Men allt går inte o beskriva utan det kommer me tiden, så än så länge kommer ja skirva här o så vi se hur det går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar