Nytt..

I morn börjar mitt nya liv, ja får min lägenhet, mitt o mina barns nya kryp in!
Men hua vad rädd jag är!!!
Rädd för ensamheten, rädd för vad barna ska tycka o reagera, Har såna där sviker mina barn känlsa, samtdigt som ja känner att fortsätta som man gjorde inte heller va rätt mot dom!
Sen kommer tankarna, gav ja upp för lätt? Men det kommer svaret rätt fort, NEJ ja kämpade o försökte, öppna hela mitt hjärta o verkligen gav allt ja hade ork o makt till.. Men det gick inte!
Vart att ja återigen glömde mej själv o såg inte alls till mitt bästa!
O mian barn behöver en mamma som mår bra, känner ro!
Det kommer självklart ta ett tag att komma helt till ro o börja de nya..

Sen är det annat ja tänker på!
Vad kunde ja gjort där? Kunde jag göra nåt tidigare?
Kunde ja sagt nåt? Visa nåt?
Ja listan e lång, men några svar får ja nog inte!

Får ta de som de kommer!

puss hej