Jo då..

Jo då, livet börjar se ljusare o ljusare ut:) Viggo skrattar för fullt o det händer massor me honom nu, I måndags när vi va hos bruden o söta Sina så vände sig snutten på 1a gången:) En ÖVERLYCKLIG mamma kan ja säga:) Han mår så bra när vi är där o då mår ja bra,men det jobbiga är att ja ff kan få ångest attacker av tanken av att en morgondag kommer, en till dag där Viggo ett liv ska räkna me mej i 10 timmar tills pappan kommer hem,rädlsan att inte klara och orkar finns ff där,o vissa dagar väldigt starkt..Men ja tror att ja e rätt bra på att dölja det nu,vill gärna inte visa det, Vill inte att nån ska tycka synd om mej, eller att höra att du klara detta Annica, För dom orden kan ibland kännas påtvingat o lite som om att folk säger det för att slippa min fråga om hjälp..VET att det INTE e så, utan det e mitt självförtronde o min svårighet att lita på folk som talar.. Jag vet att att känslan försvinner under dagen..
Ikväll fick ja sån känsla, en jätte stark sådan..Viggo är sjuk! Ja blir jätte nervös o osäker, Så ja började kolla runt efter nån som kunde komma hit, Vet ett ja skulle behöva sitta själv o göra mej själv"friskare" Men ja gillar inte känslan,att känna mej ensam o orsäker...Så en super go vän till mej kommer..
Jag har verkligen världens underbaraste vänner runt mej!! Skulle inte klara en dag utan dom!!